Fri frakt över 1000 SEK & 30 dagars fria returerSwish & faktura via Klarna4.6/5 betyg 660 000+ recensioner
Vandring i Peru
Det var under en backpackingresa i Asien på 80-talet som jag först hörde talas om Inkaleden till Machu Picchu. Det lät som en fantastisk upplevelse, men livet kom emellan och drömmen föll i glömska. Många år senare, inspirerad av ett reseprogram där deltagarna vandrade samma led, väcktes längtan på nytt och jag bestämde mig för att ge mig i väg efter pensionen.
Men så en dag nämnde min dotter Ida att hon också vilja följa med på resan. Det var ännu några år kvar till pensionen så jag trodde det skulle dröja innan vi kom i väg. När min syster frågade varför jag inte gjorde resan nu, när kroppen fortfarande fungerade, började jag fundera och i samma veva hörde jag också talas om ett företag som anordnade vandringsresor till Machu Picchu. Ida var på direkt och plötsligt var resan bokad. Äventyret väntade och det kändes fantastiskt att kunna dela det med min dotter.
Träning och utrustning
När resan var bokad fick vi en utrustningslista och ett träningsschema. Det var en hel del utrustning att införskaffa. Bland det första vi köpte var vandringskängor, som vi använde vid varje tillfälle vi gick ut och promenerade.
Träningsschemat var upplagt på 27 veckor med fyra pass per vecka. Det innefattade backpass mellan 30–120 minuter med 5–10 kg i ryggsäcken, konditionspass och styrkepass. Oavsett väder följde vi planen, även vid regn och snöstorm. Det var ett bra sätt att testa utrustningen. Eftersom Ida var ute och reste i Asien och Sydamerika fick jag göra stor del av träningen själv. Det blev många ensamma vandringar upp och ner för samma backe i regn och mörker, men jag hade pannlampa och bra ljudböcker som sällskap. Totalt gick jag över 7200 höjdmeter.
Förberedelser runt Cusco
Jag anlände till Cusco i Peru fyra dagar innan vandringen skulle börja för att vänja mig vid höjden på 3200 meter över havet. Det var underbart att träffa min dotter Ida igen efter tre månader. Vi tog det lugnt första dagen för att anpassa mig till höjden. På dag två åkte vi till Soraypampa för att vandra upp till Humantay Lake, en glaciärsjö på 4250 meter över havet. Vandringen var ansträngande men utsikten över dalen och sjön var fantastisk.
Dag tre åkte vi till Rainbow Mountains. Resan dit var vacker med höga berg, terrassodlingar och lösgående lamadjur och alpackor. Vandringen började i regn, övergick till hagel och slutade i snö. På toppen, 5036 meter över havet, var allt inneslutet i dimma, men molnen lättade efter ett tag och vi kunde se det färgglada berget i all sin prakt.
Vandring längs inkaleden
Vår vandring skulle vara i åtta dagar, medan de flesta vandrar längs inkaleden till Machu Picchu på 3–5 dagar. På väg till starten besökte vi Maras, där man har utvunnit salt i över 1000 år, och Moray, där inkafolket bedrev agrikulturella studier.
Första dagen vandrade vi från Huayopata till Vitcos, den sista Incastaden. Vandringsgruppen bestod av 15 personer från Sverige, tre guider, och 15 lokalbor som skötte 20 hästar, lagade mat och satte upp läger. Första delen av vandringen gick mellan 3000–4500 meter över havet, genom kargt men vackert landskap. Vid Puma-passet, 4500 meter över havet, var höjden utmanande för några i gruppen, men tack vare förberedande träning och tidigare dagsturer på hög höjd klarade vi oss utan större ansträngning och kunde njuta av utsikten.
Ju längre ner vi vandrade, desto grönare och varmare blev det. Vi vandrade genom regnskog med frodig växtlighet där det odlades kaffe, bananer, citrusfrukter och avokado. Lederna vi vandrade på användes av inkafolket för att förflytta varor och sig själva. Vår guide Yennry var uppvuxen i Huayopata och kände människorna vi besökte, vilket gav oss tillgång till deras mark. Vi vandrade totalt 100 km på cirka 50 timmar.
Machu Picchu
Efter sju dagar av vandring nådde vi vårt mål, Machu Picchu. Morgonen var dimmig och sikten obefintlig, vilket gjorde alla nervösa. Men guiderna var lugna och efter en stund lättade molnen, och vi kunde se den gamla staden träda fram. Den långa vandringen var mödan värd och vi fick uppleva Machu Picchu i all sin prakt.
